Saddam Hussein är död

Inte kan det kallas en förlust med Hussein, vad världen skulle ha honom att tacka för har jag ingen aning om.

En del människor kan leva här utan människovärde, utan någon som helst respekt och utan värdighet och kanske även, utan rätten till liv. Men vem kan avgöra det? Vem sitter på rätten att bestämma om en annan människas liv, eller rättare sagt, avslutande av liv?

Förhoppningsvis känner sig många idag befriade, befeiade från Saddams välde, mördande och fruktansvärda tid. Förhoppningsvis är deras framtid ljusare än deras förflutna. Tiden för demokrati, frihet och lugn måste få nå människorna i Irak, man har bara ett liv.

Det är allt bra tur att man inte har dåligt hjärta

Dum som jag är kollar jag, i brist på annat, runt på olika sidor och hamnar på ung vänsters. Av okänd anledning var jag på dåligt humör sedan tidigare, det blev ju knappast bättre efter detta besöket. Ung vänster tycker det är helt rätt att restaurangen Wild n' fresh är satt i blockad, vem överraskas av det? "En förutsättning för att försvara anställningstryggheten är att alla restauranter tecknar kollektivavtal", vad skulle ung vänster annars säga? Hade man tagit bort lagen som säger att det är olagligt att mörda hade ju alla börjat mörda varandra - bara för att det är tillåtet, inte sant? Varför sätts alltid kollektivet främst? Kan inte facket ägna sin energi åt att hjälpa anställda som anser sig behöva hjälp istället för att gå emot den restaurang där avtalen är bättre än de som krävs?! Det som i Sverige säger sig vara till för att hjälpa ger ju ingenting annat än makt åt sig själva. Var finns skillnaden mellan facket och maffian? "Ge oss pengar, annars..."?

Sedan tittar man vidare på denna sida och vad står det? Ungdomsförbundet har varit i Nepal och lärt ut feministiskt självförsvar, okej, det är väl bra. Men: "Nepal är idag ett av världens fattigaste länder och kvinnorna drar ett tungt lass med att försörja sig själva och sina familjer under tunga omständigheter. Samtidigt lever de under förtryck och hot om våld och trakasserier, precis som kvinnor i Sverige." Skulle vi svenska kvinnor leva i samma slags omständigheter som de i Nepal? Nepal är, som de nämnde, ett av världens fattigaste länder och ung vänster har mage att påstå att deras hot skulle vara jämlika med våra. Så vitt jag vet kan jag, liksom en övervägande majoritet, låsa om mig om kvällarna och få en trygghet i det. Så vitt jag vet kan jag ringa med den telefon jag har om hjälp, om jag på något sätt skulle bli hotad. Så vitt jag vet har jag det så bra, att jag aldrig skulle klaga efter att ha jämfört mitt liv med ett tillhörande en kvinna i Nepal.

Okej, jag ska försöka att ta det här lugnt och sansat. Vi i Sverige har det oerhört bra, att säga att det skulle vara likadant i Nepal är inget annat än lögn. Om vi inte jämför med Nepal kan vi börja klaga, för det finns alltför många brister. Det är en rädsla över att gå hem från stan en sen kväll. Men tvinga inte in "feministiskt självförsvar" i mitt schema för att råda bot på det hotet! Lös problemet från grunden istället för att bara acceptera det! Och sedan när är det bara tjejer som är utsatta från hot? Är inte sannolikheten att en man eller kille ska bli rånad och misshandlad större? Ska vi inte ge alla personer med mindre utvecklad muskelmassa utbildning i självförsvar istället för endast tjejer? Och vad är det som skulle säga att tjejer inte använder den här kunskapen om hur man gör illa någon annan mot andra än kapabla våldtäktsmän?

Men ska vi fortsätta ta upp alla brister i Sverige så kan vi lyfta fram den om att det är alldeles för många politiker som anser sig veta bättre om individen än vad individen gör själv! Låt mig bestämma själv! Jag har ett liv, låt mig leva det!

Hur många utropstecken har jag fått med här egentligen?

önskar er alla en riktigt

GOD JUL!

Skattefria drömmar

Nu har det gått för långt med knegandet på Bokia. I natt drömde jag att jag jobbade. Slet med att slå in mängder av julklappar men avslutningsvis fick jag min lön. Det roliga i denna händelse var att skatten var 10 kronor - sammanlagt. Sammanfattningsvis måste jag erkänna att jag sov riktigt gott, trots att jag drömde om att jobba, jobba med låga skatter. Det var värst vad liberal jag blivit.

På tal om det, debatt på samhällskunskapen i tisdags med eget skapade partier. Hur kul som helst! Fick påhopp angående frivilliga ordningsbetyg och privatiserad sjukvård, tacklade dem och hoppade på angående borttagande av praktiska gymnasieprogram, borttagande av betyg och ersättande med intervjuer samt införande av självförsvar för tjejer. När jag den dagen kom hem fortsatte jag debattera mot min kära mor, men hon var inte så pigg på att prata politik vid den tidpunkten. Efter debatten fick jag höra ett rykte om att klassens konservative prick (parti: Tre kronor) tyckte att jag var alldeles för liberal.

Nu hoppar jag hej vilt bland ämnen att ta upp. Kommentaren "Jo, men du är en sådan som får saker i huvudet, stora saker - typ basketbollar" fick jag idag. Det värsta är att det stämmer.

Mu own rescuer

Since time's not agreeing with me, since the mood has been the same for too long, since the feelings haven't changed, since the same song is still played and since no one sees, I'll just stay the same. Walking without legs. Waving without arms. Singing without the necassary voice and breaking the law. Breaking the law. Breaking the law. My, am I tired? Don't take me seriously and - why, for crying out loud, am I writing in English?

Bed then. G'night folks.




"Vi har inte förmått avslöja deras antifeministiska familjepolitik som syftar till att pressa tillbaka kvinnor till hemmet." Och det här tycker vänsterpartiet är seriös politisk, konkret fakta.

Fyll min tid

En stark känsla av vemod har etablerats av okänd anledning. Det är så mycket jag vill men inte gör, längtar efter men aldrig når, hör men inte lyssnar på. Mängder av drömmar som så ofta verkar betyda allt och vara den enda motivationen, drömmar vars förankring i verkligheten är obetydlig och alldeles för långt borta. Ge mig. Ge och ta. Försvinn inte. Existera. Alltid. Varför verkar ett obesvarat leende betunga mer än ett besvarat?

Glöm aldrig, förneka aldrig.

December. Januari. Februari. Mars. April. Maj. Maj. Maj. Sol, luft, ljud, friheten. Ibland visar sig inte det positiva i varje månad. Le.

Jag tycker om att blogga. Dumt nog betyder detta att jag ibland känner ett sådant stort sug efter att få knappa ned nonsens i en offentlig dagbok att annat åsidosätts. Känns oerhört bra.

Förbundsstämman bör läsas om i MUF Södras blogg, där den emintenta bloggaren för övrigt är undertecknad här. Eller egentligen ska den läsas om där i och med att jag inte orkar knåpa ihop ytterligare en sammanfattning om den.

Okej, möjligtvis några personliga yttranden, Wykman är jättebra, jättetrevlig, jätteduktig och kommer leda MUF oerhört bra under de närmaste åren. Det är få som kan peppa medlemmar som honom - Thorsson kan. Två jättebra kandidater. Vill verkligen inte att Thorsson försvinner från politiken och MUF. Men som jag skrev i Södras blogg, man kan inte vara besviken, man valde mellan en fackla och en klippa.

Vidare,
När jag i tisdags lugnt och rätt sansat tog min dagliga promenad till skolan upptäckte jag att jag tagit fel väg och var på väg ner mot Ulricehamns enorma centrum istället för den underbara tegelbyggnaden. En viss panik infann sig trots att jag inte tagit en alltför stor omväg. Jag är rätt tankspridd nu för tiden. Hade jag ägt glasögon hade de titulerats som borttappade när de suttit på huvudet, så mycket kan konstateras.

Det får nog räcka så.

Nostalgi

Monopol, härligt

Pah, när försvinner apoteksmonopolet? Det här med statligt förmynderi är rätt roligt. Du kan alltså vara sjuk och i behov av medicin på vardagar när solen skiner ute, lördagar 10.00-13.00 och frisk som friskast kan bli på söndagar. Bor du dessutom utanför en stad får du skylla dig själv om du valt att bli sjuklig.

Nej, har du huvudvärk kan du allt leva på någon hemmagjord kur på gräs. Jo, jo, för skulle vi ta bort apoteksmonopolet kan ju farliga mediciner uppkomma hur lätt som helst. Finns inte monopol försvinner ju allt vad lagar och ordning heter, inte sant?

Utbildning och uppfostran

Dagarna går alldeles för fort. Förra veckan var det lov, ingen aning om vad som hände. Helgen däremot, gick i sann MUF-anda med utbildning anordnad av Jönköpings distrikt. Det var miljötema, vilket resulterade i att alla talare fick en isbjörn i gosedjursformat som talarpresent. Talare var bland andra Mattias Thorsson, Niklas Wykman, Rola Brentlin och Carl Grufman. Men som alltid, gick helgen fort och hemfärd var snart aktuell.

För att byta samtalsämne totalt kan jag nämna att min uppfostran av vår valp är lite annorlunda.
- Tessa, jackor är inte roliga.
- Tessa, man äter inte stenar.
- Tessa, man är snäll mot människor, eller ja, de flesta.
- Tessa, kan du inte nöja dig med pinnar? Akta!
- Tessa, träd sitter fast i marken - okej, träd ska sitta kvar i marken.

En dag som egentligen borde ha lämnats utan kommentar

Först och främst har jag idag betalat för att få en släng feber. Det började med köande till något som visat sig vara onödigt, det enda jag fick ut från det var en pekning och "gå in där". Jaha, vad möts man av när man gjort entré? En korridor med dörrar. Efter stor möda gick jag några steg och upptäckte det jag sökte vilket endast ledde till ett nedslåede på en stol vid ett bord med en över ett år gammal "Damernas värld" liggandes. Minut efter minut tickar och när tid äntligen infinner sig blir man otrevligt bemött och inslängd och möts av frågan "tål du ägg?". Ja, jag tål ägg. Sedan blir man kvickt utslängd igen och ersatt av 30 år äldre man. Ja, sedan välkomnas man inte alltför engagerat tillbaka igen och får samma fråga ännu en gång. "Ska sticka dig i övre högerarm". Jaha? Hej, på dig med. Det var alltså dags för mig att vaccineras mot influensa, för er vars fokus legat på annat. Där satt jag med tröjan halvt av och fick massa skit instucket i min kropp och sköterskan nämner att jag kan få feber. Inte nog med det, jag var tvungen att betala för detta feberinsulin. Jag brukar inte få influensa men nu har jag alltså betalt för att förhoppningsvis slippa det eftersom jag är en del av en"utsatt grupp". Typiskt. Ligger hellre hemma sjuk med 100 kronor. Nja, kanske inte ska klaga. Men sköterskan var inte trevlig, så mycket kan vi konstatera.

Det andra som egentligen inte borde nämnas är att när jag för en stund sedan var ute med hundarna möttes av sådana där halloween-organismer. Det var mörkt.

Snabb resumé

Äntligen lov med tillhörande fri tid att spendera. Fördelarna med åldern börjar klarna.

Ja, då är det ju en del som skett sedan senaste inlägget här. Bland annat flertalet ej namngivna situationer i skolan såsom jag mot klassen i frågan om Irakkriget - med en vänsterlärare som min krävs visst ifrågasättande när hon ställer frågan om Bush och Putin ska ställas inför rätta för Irak respektive Georgien. Självklart ser alla i klassen endast Irakkrigets negativa aspekter och då jag inte längre kunde hålla mig drog jag upp den lilla detaljen med införandet av mänskliga rättigheter i landet. Men det var ju inte så viktigt, enligt dem. Kul att nämna är att de som nu var emot mig tidigare pratat sig varma om hur FN borde ta del av inrikes konflikter där människor kommer i kläm och får sina rättigheter överkörda.

Bara dagen idag har innehållit flertalet skumma företeelser, för det första, naturkunskapsprovet som jag var näst snabbast på att bli klar med - i vanliga fall brukar jag vara bland de sista med att lämna klassrummet. Med stor sannolikhet har jag missat en hel sida med frågor.

Andra förvåningens ögonblick under passerande dag skedde under mattelektionen då jag fick upp rejäl fart och upptäcktes vara längre kommen än en klasskompis som jag under fyra år aldrig varit i närheten av i ämnet.

Jo, ännu en sak, engelskaprovet visade sig ha gått galant för min del. Skönt att sätta dit vikarien.

Naturskönt

Fick följande meddelande från Pirita i min gästbok tidigare:
Pirita

Pirita, ungefär 6 kilometer norr om Tallinns innerstad, lånar sitt namn från Birgittinerordens Heliga Marias kloster. I början av 1900-talet började området kring den lilla kustorten Pirita att utvecklas till en populär plats för ridning och havsbad. Idag är Pirita ett av Tallinns populäraste utflyktsmål, med sina badstränder, skogsparker, och den natursköna Pirita-dalen. Hela området erbjuder möjligheter till friluftaktiviteter. Botaniska trädgården äger mark på bägge sidor om Pirita-floden, nära Skogskyrkogården och Tallinns TV-torn, från vars utkiksplats 170 meter över marken man har en underbar vy över staden och dess omgivningar.

Svaret blev:
Johanna.

Johanna är ett proffs temporärt placerat inte långt från världens ände, även kallat Ulricehamn. Fått sitt vackert klingande namn från sin morfar - vars namn var John.

Johanna uppskattas av nästan alla då en viss mängd av lycka och välmående sprids i närheten. Johanna erbjuder inget annat än vackra vyer, trevligt bemötande, roliga stunder och upplevelser utöver det vanliga.

Johannas historia börjar i slutet av åttiotalet, då inte bara lycka spreds i och med Berlinmurens fall - utan även då Johanna kom till jorden och började sätte sin prägel på den. Historien har hittills präglats av kunskapstörstande barndom med tillhörande underhållning. Även framtiden ser ljus ut och det finns mycket att vänta av den sköna Johanna.

Utdelade sniglar - sedan då?

Kulturministern har inte betalt TV-licens på flera år. Flera andra ministrar har inte heller gjort det. Några har haft svart anställda barnflickor.

Okej, puckon. Ja, det är de. TV-licens är hur fel som helst, men att inte betala den är olagligt. Skatterna är hur höga och omoraliska som helst, men det är olagligt att anställa svart.

Men det finns ett visst försvar, när hände detta? Före de blev ministrar.

En sak till, Jan Ericsson har blogg, läs senaste inlägget.

Kära Kulturminister,
avgå inte, tack.

Perfektionism

Angående SVT:s sammanfattning om de olika ministrarna i den nya regeringen, varför fokuserar de på vad människorna är och inte vem? Miljöministern, exempelvis, är homosexuell. Det intresserar mig inte ett dugg. På vilket sätt skulle detta påverkar hans sätt som minister? Konstigt nog nämnde de inte att Nyamko Sabonys hudfärg inte är samma som de andra ministrarnas - eller att några av ministrarna är kvinnor. Ge mig som läsare information om deras politiska sakkunnighet och bakgrund - inte privatliv.

Och det finns de som försvarar SVT:s existens med argumenten att de är sakliga och ger den information som efterfrågas. Minoriteten skvallermänniskor får antagligen sina behov tillgodosedda, eller något i den stilen.

Oj, glömde nästan det viktigaste,
Sverige har fått en alliansregering!

Tre böcker beställda

• Ayn Rand Och världen skälvde
• Ron McLarty Jag minns att jag sprang
• Mattie JT Stepanek Just peace: A message of hope

Äntligen tagit tag i det och beställt Och världen skälvde, äntligen hittat Just peace: a message of hope och chansat på Jag minns att jag sprang, förhoppningsvis en gråtbok.

Bortblåst koll, inflyttad tankspriddhet

TJA. Min koll är icke längre existerande. Det som inte står i min almanacka finns för mig inte. Min ålder är 17 år och ett beroende av almanackor är väletablerat.

Idag satt jag i godan ro och läste på (läs: halvsov) inför kommande geografiprov (varför ska jag veta namn på olika stenar?!) då jag plötsligt rycker till, sätter mig käpprakt upp, ger till några konstiga ljud varav min kära mor kollar konstigt på mig och gör sig beredd att ringa akutnummer till psykvården. Ljuden följs av att jag reser mig upp, springer nedför trapporna in till köket, rotar fram ett kuvert och konstaterar att jag igår hade en tid hos doktorn. För er vars tankeverksamhet inte fungerar dygnet runt kan jag berätta att jag inte beökte min käre läkare igår eftersom jag inte ägnat detta minsta lilla tanke.

Min dygnsrytm är även den rubbad. Eller rubbad kanske inte är rätt ord, jag har inte riktigt vänt och vridit på dygnet, det handlar mer om att den tiden då sömn är inplanerad verkar ha ökat ganska så drastiskt. Om man vill skippa mitt sätt att uttrycka mig kan jag istället uttrycka det som följande: jag sover gärna nu, då och sedan.

Hello, my name i Reinfeldt, Fredrik Reinfeldt, I'm the primeminister of Sweeeeeeden. Ten points! Jackpot! Dingdingding. Detta är, för er vars kännedom om mig är begränsad, bevisning på trötthet.

En kort berättelse om spansklektionen igår. Vi var för det första tvugna att prata spanska - det gick ju ja... För det andra hade vi en restaurangmiljö, vilket var otroligt roligt. För det tredje blev vi alla tilldelade en lapp med ett problem vi skulle stöta på under vårt restaurangbesök, exempelvis avsaknad av gaffel, önskan om speciellt vin och så vidare. Vår lärare, som agerade kypare under hela lektionen, levde sig verkligen in i sin roll! Mitt problem var att mannen vid bordet bredvid var störig. Okej, inte alltför jobbigt att lösa, bara ett problem, när jag kollar åt höger upptäcker jag att killen som sitter där är klassens absolut lugnaste elev som inte skulle kunna irritera någon om han så var en fluga. Menmen, jag får ropa på kyparen och hon kommer skuttande och lyssnar på mitt problem "El señor allí..." varav hon med raska steg ger sig iväg till närliggande bord för att be denne man att dämpa sig, vilket leder till en bestört min!

Denna kille som inte är ett dugg störande hämnas efter ett tag och klagar på mig varav jag på knagglig spanska säger "ursäkta" mitt i gapflabbet.

Tack och hej.

Aningen trött.

Dagens händelse: Stadsorientering på idrotten. Ulricehamn är en enda enorm uppförsbacke och min höga ålder är inte att leka med.

Dagens andra händelse: Frontalkrockade med ett knott - rakt i ögat. Underbar känsla.

Veckans kommentar: "Han är estet, det ser man på skorna". Okej, det här citatet kräver viss bakgrundsinformation. Denna vecka har vi på skolan haft klassfotografering. Ni känner med stor sannolikhet till att esteter har en viss tendens till att vara estetiga, så även på Tingsholmsgymnasiet. Vi tog en av dessa veckodagar en uppfriskande promenad i den vackra skolbyggnaden och möttes av en kille sminkad som en medlem i bandet Kiss. Jag var en av dem som hoppade högt. Då vi fortsätter vår promenad kläcks kommentaren "Han är estet, det ser man på skorna" om den här människan. Det menar du inte? Jag som trodde att han var naturare. Försvar av denna kommentar var att hon tyckte sig känna igen honom på grund av skorna av därav också placerat honom i en estetklass

Veckans hälsa: Tänk er ljudeffekter från ett ålderdomshem, där hittar ni min hosta.
Tänk er höst på dagis, där har ni min snuva.

Veckans humör: Varning, känsliga läsare bör ej fortsätta läsa. Alla människor har varit mer eller mindre irriterande, är jag rädd.

"Vi kommer aldrig att acceptera högerstyret" har Göran Persson sagt.

Han accepterar alltså inte det som Sveriges befolkning själva har valt till att vara regeringsbildande.

Varför är jag över huvud taget inne på Socialdemokraternas hemsida? Jag blir bara på dåligt humör. Partiet - inte ungdomsförbundet - utan partiet har ett spel kallat "vilket Sverige väljer du" med de mest korkade svaren man kan tänka sig - och gissa vad man väljer mellan, rött eller blått, så klart.

Roligaste frågan:
Hur skapar vi en hållbar utveckling?
Rött alternativ: Genom att bland annat halvera oljeberoendet till 2020 och satsa på förnyelsebar energi.
Blått alternativ: Det är inte en prioriterad fråga för oss, marknaden får bestämma.

Vi vann! Alliansen vann!

Fyra veckors valrörelse är över. Vad ska man hitta på nu? Det känns helskumt att spendera en måndagseftermiddag hemma utan något som helst MUF:ande. Jag har redan nu abstinens. Äe, det får bli nedräkning till nästa valrörelse. Var ska man göra av alla t-shirtar, pins och nyckelband med texten "jag vill också byta statsminister"?

Frihet, kärlek och kapitalism

En gång för alla, jag vet inte hur man kommer till Ulricehamns golfbana med bil

Idag måste ha varit fjärde gången någon i bil stoppar mig för att fråga om de är på rätt håll åt golfbanan. Roligt nog med det är att de alltid är helt fel ute.

Kampanjandet rullar på - till skillnad från bloggen. På tisdag ska vi ha en TM-duell mot Jönköping. Förlorande lag ska bjuda vinnande på fest. "Självklart att vi vinner!" Ehm, de är fler, har fler telefoner och kommer bli bjudna av oss på fest = ännu mer att göra för vår del. Men man ska vara optimist. Vi kommer ju vinna - typ.

http://www.sodramuf.blogspot.com

Sjuka har infunnit sig och krafterna är begränsade.

De närmaste veckorna beräknas tiden vara knapp för min del och bloggandet blir antaglien lidande här. Istället kan ni ibland höra från mig här http://www.sodramuf.blogspot.com.

Reinfeldt i Örebro

http://www.youtube.com/watch?v=1bTtcPN51Gg

Avslutat frihet, sen i mån om tid

Hej, jag gick upp klockan sex helt frivilligt idag.

Av egen fri vilja. Tänka sig, när tanken slog mig en stund efter uppgången och i takt med uppiggnandet sade jag genast god natt till min kära mor och styrde stegen mot trappan och övervåningen där sängen skrek efter mig. Hur det gick till vet jag inte, men på något förunderligt sätt måste min självdiciplin sagt ifrån och istället gick jag in på toa för att göra mig i ordning för terminens första skoldag.

Anledningen till min oerhört tidiga uppgång är enkel, jag lär av mina misstag. Förra året kom jag för sent. Det skulle jag inte göra idag. Förra året var jag sen nästan var dag - eller sen vill inte jag kalla det, det är mina vänner som envisas med att säga det. Jag har alltid minst en minut till godo när jag kommer till skolan på morgonen. Inte vill jag sitta där i tio minuter och vänta på att bege mig till första lektionen, nej, jag är sen i mån om tid.

Men tröttheten gjorde sig påmind på morgonen och otaliga gråtorsaker gjorde sig påminda:
Det är 300 dagar kvar till sommarlovet
Jag fyller 18 år en måndag - två dagar före sommarlovet.
Skolan kommer vara full med mängder av nittior.
Nästa år kommer jordnötspojken antaglien - farväl Snickers.
Jag kommer inte hinna med skola och valkampanj.
Det är kallt.
Vi är ungefär 45 personer i min klass idag. Jag har ungefär 20 nya namn att lära mig. Är inte det bra?
Ännu ett år med idrottslektioner.
Ytterligare ett år med idrottslektioner av B-kursen. Varför ska jag läsa Idrott B som samhällsvetare?! Jag kan vara fet med gott samvete om det är så.
Naturkunskap.
Orientering "Hej, jag kan inte vara med på orientering med karta för jag går vilse." Tror ni min nya idrottslärare köper det? Det är ju trots allt sant.

Så fort någon sätter en karta i händerna på mig (nej, jag byter inte samtalsämne) är chansen att jag går vilse stor. Exempelcvis hade vi i årskurs åtta en idrottsdag med orientering (lika kul som det låter) och tillsammans med en klasskompis skulle vi skutta omkring i skogen för att hitta massa stationer. Vi gick bort oss. Tack vare min kära väns busvisslingsförmåga kunde vi få kontakt med en lärare som var i fullt sjå med att packa ner några av stationerna och skrattade åt oss då han berättade att vi var i utkanten av kartans område. Alla våra stationer låg i mitten och inte alls långt från varandra. Det var kul.

Nu senast jag fick en karta var för några veckor sedan i Göteborg då jag skulle hitta till valavstämningen. Duktig som jag tyckte att jag var införskaffade jag mig en Göterborgkarta redan i Borås. Jag gick runt, vid sidan om, förvirrat och vilse. När klockan närmade sig tre då mötet började stoppade jag ett par med att säga "Ursäkta", deras svar "Yeah, good luck." Har man tur så har man. Roligt i detta var att de faktiskt hjälpte mig att hitta till rätt gata.

När gatan var funnen ringde min distriktsvän och frågade var jag var. Hon fick mig att gå vilse igen - på en och samma gata! Idag retar hon mig för statyn jag inte visste vilken det var.

Aren't I funny ungefär

Det här blev för mycket! I brist på annat kollar jag runt på Lunarstorm och kom in på en ulricehamnares personliga sida, klickar mig vidare till hans kollage och vem hittar jag inte där om inte Ebba! Lilla Ebba har fått en seriös beundrare, det här längtar jag att få berätta för henne så fort hon kommer hem. Höhö. Tragiskt nog har jag samma problem så det är inte lika roligt att reta henne - men det vet ju inte hon om.

Inte nog med det, när jag efter en stunds tyst skrattattack framför datorskärmen klickar jag mig vidare - fortfarande med tårar i ögonen - och vad stöter jag på då? "YOU IS THE ONE.. <3">

Tack och hej
leverpastej

Det är knappt så man tror det är sant

Hade jag varit kille hade jag utan tvekan varit homosexuell, min kommunikation består till större delen av ironi.

På vårt, i Sverige, regeringspartis hemsida hittar man inte speciellt mycket av värde - vilket inte är förvånansvärt. Men däremot är en stor del av hemsidans högerspalt är belarmad med ett beskedet "rösta inte på moderaterna". Varför detta? Efter så många år vid makten kan de inte fokusera på vad de ska göra - eftersom de haft så många år på sig att göra det. Inte heller kan de lägga fokus på vad de har gjort - eftersom de inte gjort det de sagt att de skulle ha gjort. Vad gör de då? Fokus på vad som kan bli sämre, där har vi det. Och vad kan inte vara värre än ett borgeligt styrt land?

För visst är Sverige ett bra land? Underbart till och med. Vårt land har haft en bra utveckling och är rikt på grund av socialdemokratin (och inte på grund av att vi kunde sko oss efter andra världskriget) och vi har en viktig roll internationellt sett, vi är mycket framstående, Goran with two dots ger ofta goda råd till Bush (jo, men det gör han, eller?). All som behöver vård får vård (sedan måste man ju räkna med att en del dör i kön, men vården är åtminstone jämlik). Skolan är jättebra (okej, vi är inte världsbäst och en del länder vill inte ta emot svenskar som önskar studera där för kunskapen inte räcker till - men vad ska de utrikes och göra?) Kunskapen sjunker i åldrarna (men barn måste ju få vara barn). Endast ett fåtal våldtäkter klaras upp (vad bra att några klaras upp!) En del är arbetslösa (men de får ju bidrag istället för lön).

Som svensk har man det bra, Sverige är ett bra land. Sverige är världens bästa land att vara barn i, berättade Goran with two dots. Hur sjutton vet han det? Och Sverige ska bli världens bästa land att åldras i. Det är så dags nu när han närmar sig den åldern, men varsågod Goran, du ska nog kunna få det bra i samband med din pension efter 17 semptember.

Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger till något.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Svensk mentalitet i ett nötskal.

Lots of letters about nothing

Well, since it yesterday was exactly one month since I left Sweden for Germany and the youth exchange I thought it'd be a good idea if I wrote in English - and as you've probably noticed, I'm writing in English. Good exercise if nothing else.

And since I planned to write in English today I thought it was enough planning, but now I don't know what to write about unfortunately.

I could brag about my new career as a journalist - now when my text about the exchange was published in the BIG local newspaper and almost only my text although we were ten who wrote about it - but I wont. If they had put in on the net I would have linked to it, but nothing.

I really miss Germany. This month has gone really fast, and in only one week I'm back to school. Great. I'm a bit worried about that, how many free days are one allowed to take in one year? Is it 14? I'm not ill that often, so that's not a problem, but it seems as campaigning will take a lot of time... If we loose this election and my grades been sacrafised, I'll move.

A few days ago I spent some time on a communtiy were I found a picture called "me in bikini" and I just had to have a look (I'm curious!) and it showed that she only had painted a picture for deceiving people, this I found real funny and I did one myself called "waterwar in the sauna".

And just one last thing, if someone asks to have your msn messenger and you don't want to give it to him, what do you say if he ignored the ignoring the first time he asked?

Dubbelhakor är status

Jag, Iduberga och Ellen.

Men uteslut Ellen, hon ser alldeles för normal ut.

Absolut nonsens om den eventuellt enda rätta

Ännu en gång har jag placerat mig framför datorn och bloggen för att fördriva min tid. Nu med ett planerat ämne, för omväxlingens skull.

Kärlek.

Första tanken som kommer när jag hör eller ser ordet kan liknas vid en dimma som suddar ut tydliga konturer och gör allt svårt att se konkret. Men sedan blir det tomt - ett stort vakum som inte innehåller något annat än möjligtvis förvirring.

Och detta skulle vara något positivt? Är den lyckan som kommer från kärlek av större betydelse och tyngd än den olycka den så ofta leder till? Vad är det som gör att så många sätter kärlek som svar på frågan om livets mening? Är det meningen att man i många år ska söka efter den eventuellt enda riktiga kärleken? Finns den? Och ska man offra alla sina tidigare år åt letande?

Vad är det för logik i att det skulle finns en för alla? Först och främst finns det inte lika många män som kvinnor. Några kvinnor blir alltså utan man och sin enda kärlek, eller är denna "rest" homosexuella? Hur blir det med de män som är homosexuella och förstör för de kvinnor som blir utan? Eller huh?

Och om det nu skulle finnas en för alla, hur stor är då chansen att man ska hitta människan? Världen är liten, men inte så liten. Finns det en risk att man gått förbi sin rätta en gång och totalt missat att det var just den rätta? Hur många chanser har man? Och om det finns en som är rätt, tänk om han gjort fel och gått till någon han inte hör ihop med? Kan min framtida man skaffa en annan fru och alltså vara gravt otrogen mot mig? Lätt att han ska få en käftsmäll om så är fallet.

Visst har jag önskningar om att det skulle finnas en som är rätt för just mig, någon som är min. Men jag kan inte tro på det. Och jag ska kalla mig optimist, det här låter ju hemskt svartvitt. Jag vill tro på äktenskapet och att det finns en för alla. Men det skulle betyda att jag är ett fel eftersom mina föräldrar inte hör ihop, att jag kommit till utan att ha ett planerat livsöde.

Är äktenskapet något som inte kan fungera om det inte finns en för alla, eller kan man gifta sig med någon trots att personen inte är den rätta för en? Människan krånglar då till allting. Vad är kyrka och vad är tro? Är det Gudförnekelse att förneka äktenskapet? Läste för bara en liten stund sedan på Goo Goo Dolls hemsida om att en av bandmedlemmarnas pappa en gång sagt "Don't let the church screw up your relationship with God" - men det är en helt annan diskussion.

Sammanfattningsvis kan jag avrunda med att jag inte kommit fram till någonting när det gäller den enda rätta och inlägget har bestått av klart mycket mer frågetecken än något annat. Så tack och hej, leverpastej - typ.

Den inofficiella verisionen av en av mitt livs bästa veckor

Okej, fingerknäckandet genomfört och övriga förberedelser inför berättandet om den mer inofficiella delen av Tysklandsbesöket är avklarade.

Resdags var sömnigt värre och tanken var självklart "vad har jag glömt?" Att sitta inträngd i en buss àla hej-jag-är-64-och-är-på-väg-till-Gekås med människor man inte känner är inte speciellt kul en lördagsmorgon efter en helvecka med packande och jobbande. Nog med restjatande.

Vi kom fram - sist av alla. Hur lyckas man få en resa till Tyskland att ta tolv timmar? Vi kom lagom till att maten kallnat, mörkret infunnit sig och tiden var i stil med gå-och-lägg-dig, så det var uppletande av tältplatser och uppackande av Röda korset-säng i mörker som gällde. Jag, Ida (även känd som Iduberga), Ellen och Mehrdad hamnade i ett tält med tre norskor vars namn jag självklart glömde såfort de yttrats.

Mitt i allt mörker hälsade man på en hel del människor, hur de såg ut gick inte allltför bra att lista ut dock. Skummaste hälsningsrepliken var som följande:
- Hej. Stian.
- Hej. Johanna.
- Hej, Johanna. Är du singel?
- Hehe?
- Bra, det är jag med, det är därför jag är här.

Morgonen infann sig efter natten (tänka sig, de har likadant dygnssystem i Tyskland som här) då med viss tendens till nackvärk. Men jag ska inte klaga, jag hade inga gamla blodfläckar på min säng tillskillnad från Johan. Dusch och frukost, och ni vet hur det går till, genomfördes utan större problem. Någonstans mitt i allting såg man också en åttametersman - Stian (hänvisning till X antal rader upp i texten). Tänk er två lodräta streck. Lägg till lite hud mellan strecken. Lägg till armar och ben någonstans. Tadaa, här har ni åttametersmannen.

Låt mig berätta om de mest uppstickande människorna,
Stian: Åttametersmannen som ägnade stor del av veckan till att förfölja mig. Han valde dans som workshop (gissa vad jag hade?). När han smekte min arm bokstavligen talat slog jag bort den - men inte slutade människan för det. När han erbjöd sig betala för mig på puben tackade jag nej alla de fem gångerna han frågade, men inte då. Nationalitet: Norrman
David: Härligaste grabben på länge. "Hejhej, flickor" var standardkommentaren från den lilla människan. Detta sade han till killar som tjejer, svenskar som skottar. Ytterligare kommentarer: "You're hot. Hot in two ways", sagt till mig när vi låg och solade och han lade handen på min rygg (vacker solbränna, ja). "Jag tycker om din näsa, den är söt och dina kindpuffar", okej, tack. "You've got a very nice ass", yesbox - också i samband med solandet. Nationalitet: Norrman
Samuel Jr: Motherfucker, bitch och allt det där yttrades med jämna mellanrum. En aning gapig hiphopare som köpte en klocka för 250 €. Han tycker om mig och skriver "sweety" efter varenda mening i varje msn-konversation, allt för jag liknar hans gamla flickvän och är trevlig. Ska jag ta det som en komplimang? Nationalitet: Dansk
Ksenia: Själsfrände. Enligt många liknade vi varandra - men de visste inte på vilket sätt. Jaja. Nationalitet: Dansk
Jenny: Väldigt trevlig, men när man på nio dagar lyckas ha åtta olika killar + en pojkvän där hemma kanske inte ryktet blir det bästa. Nationalitet: Skott
Daniel: Gick från hårsvall ner till ryggen till kortkort efter en hårklippning från hans flickvän. Nationalitet: Svensk
Tilman: Min huvudkudde sista natten. Roligt nog var det enda morgonen jag inte vaknade med nackvärk. Omtänksam som få. Nationalitet: Tysk
Connor: Människan hade viss tendens till homofobi och besöker nog aldrig Sverige på egen fri vilja efter det intryck av svenskar han fick från Jeremias. Inte nog med att Jeremias en kväll viskade "You're a dirty boy" och strök bort smuts från hans rygg. Stackars Conor fick också förfrågningar såsom "May I come in your mouth" och kommentaren "I'll dream about you and scream your name tonight" från den av det manliga könet Jeremias. Nationalitet: Skott
Jellenias: Sammanslagningen av Jeremias och Ellen. En förening som inte släppte efter fredagen. Uttryck myntat av mig. Nationalitet: Svensk
Jordan: När pengarna var slut och tiden spenderades på puben ägnade han sig åt att äta socker. Något som inte hade behövts då människan ändå var den som var uppe först och gick och lade sig sist och hade oändligt med energi. Nationalitet: Skott
Johan: Spenderade mer tid som stamgäst på en pub i Uslar än han sov. Nationalitet: Svensk
Stephan: Idas ena förföljare. Nationalitet: Dansk
Chris: Idas andra förföljare. Nationalitet: Skott

Nu kan vi övergå till olika händelser. Första kvällen började Ida prata med en av norskorna vi delade tält med och kom in på att norskan var medlem i Röd Ungdom (svensk motsvarighet: RKU). Ida berättade då glatt att jag var med i Blå Ungdom (ehm, ja, Idas översättning av MUF till norska). Kommunisten frågade mig hur jag kunde förespråka kapitalism när det visat sig att det inte fungerar i praktiken. Nämnde jag att människan var kommunist? Efter den kvällen oroade jag mig för att bli strypt i sömnen så vi bytte tält till ett fritt från kommunister.

Vad mer? Jo, vi i det svenska gänget ville krossa myten (kanske mer sanningen) om att svenskar är stela, så vi sjöng glatt "Du ska få min gamla potta när jag dör för du uppe hos Maria får man pissa i det fria. Du ska få min gamla kortlek när jag dör för där uppe hos Gud fader får man inte dra en spader. Du ska få min gamla cykel när jag dör för där uppe i Guds rike kör man bara ner i dike." Bra intryck?

Kareoke var det också några kvällar. Min kära Stian (jaja) ville ha sällskap vid micken och inte tackar jag nej till kareoke - vilket jag kanske borde gjort då låten blev "Sex bomb". Man kan brista i gråt för mindre.

Två timmars köttbullerullande. Ja, jag, Ida, Ellen och Johan rullade tillsammans med två tyska kockar uppskattningsvis 700 köttbullar. Luften efter stekandet av dessa underbara bullar var minst lika underbar. Nu ska jag nog klara vilken luft som helst.

Och, jag kan kommunicera på polska, [tea who you-you yeah bunny]. Jag kan också sjunga på polska - nästan. Har i varje fall gjort det. En punkt mindre på min att-göra-i-livet-lista.

Vad mer kan man nämna? Det jag inte vill nämna är hur mycket pengar jag brände. Eller hur ambitiös jag var när vi spelade fussball. Eller att två timmar spenderades på Uslars skola för att titta på genrepet av deras pjäs "We will rock you", inte nog med att jag tillsammans med alla andra var trötta som få, pjäsen var på tyska. MEN, jag höll mig vaken. Eller hur dåliga vi alla var på att sjunga vid lägerelden - trots att vi hade text. Eller hur pinsamt det var att ha åttametersmannen som danspartner vid uppvisningen. Varför hade jag honom? Jo, för jag var den längsta tjejen och han var så otroligt lång. Eller att det hela hade ett slut. Eller att jag mycket hellre sover i den obekväma sängen när alla är samlade än sover här hemma i min varma och mjuka säng där jag är ensam. Eller att jag saknar precis allt och alla.

På måndagen skulle vi åka 05.30 och vi hade bestämt oss för att vara vakna hela natten mellan söndagen och måndagen. Mitt ute på gräsplätten samlades ett gäng på sju eller åtta personer för att utnyttja varenda sekund som var kvar. "What's that?!" "Oh, my hand". "Whoose hand is this?" "Oh, mine". "Aaahh!" Tilman - eller uutrycket som Ksenia myntade: Big German Guy - assisterade som min huvudkudde. Jag assisterade som liggunderlag för Samuel Jr och kudde åt Johan och Ksenia. Jag frös åtminstone inte.

Vid fem kom Ida och väckte oss - det här med att vara vakna hela natten misslyckades med andra ord ganska gravt. Istället blev det stresspackande kombinerat med tårar som gällde.

Aldrig har tio dagar gått fortare.

Den officiella verisionen av en av mitt livs bästa veckor

Är det fruktkött i juicen eller svalde jag precis en fluga?
Vad som händer när danskar, polacker, norrmän, tyskar, skottar och svenskar möts

Lördagen den åttonde juli ringde väckarklockan för 60 ungdomar runt om i Europa och en resa mot Tyskland påbörjades. Vid olika tidpunkter under eftermiddagen och kvällen anlände de olika grupperna från Skottland, Norge, Danmark, Polen, Tyskland och Sverige till den 1000 år gamla staden Uslar och blev allteftersom intvingade i tält för att sova.

Syftet med denna veckas möte var främst att förebygga rasism och fördomar, men temat var gester. Visste ni till exempel att bara ett litet tillägg på tummen-upp-tecknet i Australien betyder stick upp det i (eventuell censurering) röven?

Det var dags för veckan att påbörjas morgonen därpå med ryggvärk efter sängar med mindre Hästens-känsla. Efter frukosten började första aktiviteten med lära-känna-lekar.

Veckans innehåll var workshops av olika slag. Man kunde välja musik, dans, teater, dagbok, artikel, graffiti eller bilddagbok. Projekt som alla på något sätt syftade på gester som antingen band oss samman eller skiljde oss åt.

Varje land hade också tilldelats sin egen dag för matlagning då en måltid skulle vara något typiskt för det landet man kom ifrån. Sverige hade självklart köttbullar, något som följdes av jubel vid serveringen – stoltheten var på topp efter två timmars rullande av köttbullar för vår del. Ordet ”köttbullar” lärde vi en av de två kockarna som hjälpte till i köket. Som gengäld för detta svenska ord som utökade den tyska kockens svenska ordförråd med 100 % skulle vi lära oss det tyska ordet för sjömanslärling – det glömde snabbare än något annat.

Från de andra länderna bjöds bland annat gröt, ägg & bacon och frikadeller.

Att umgås tio dagar med 60 personer från sex olika länder ger dig ett helt annat perspektiv på vad som är viktigt och rätt respektive fel i livet. Det här har varit en upplevelse alla borde få vara med om. Varje dag spelades låten ”Dancing in the street”, en låt som sammanfattar hela andemeningen med sammankomsten väldigt bra med ord som: "This is an invitation across the nation, a chance for folks to meet. There'll be laughin', singin' and music swingin'. Dancin' in the street […] Oh, it doesn't matter what to wear just as long as you are there”. Ett möte som detta ger dig inte bara vänner för livet utan också förståelse för andra länders kulturer. Vi har lärt oss att likheterna är större än skillnaderna mellan oss och att vi som individer kan finna vänner i vem som helst, så länge man är öppen för det. Vi är alla individer, var vi bor eller vilket språk vi talar gör oss till en del av något större, men det är inget vi är bundna till, en vän kan man finna var som helst, i vem som helst.

Det internationella ungdomsutbytet avslutades på söndagen med att alla samlades vid en lägereld, fick ett värmeljus som vi bar på medan vi i tystnad samlades i en ring. Var och en av oss placerade sedan sitt ljus till formen av ett hjärta. Därefter avslutades det hela med att vi sjöng ”Auld lang syne”.

Detta har, för min del, varit bland det bästa jag upplevt och jag hoppas att fler ska få samma möjlighet att ta del av liknande projekt i framtiden.

*

Som sagt, den officiella verisionen som eventuellt hamnar i tidningen. Återkommer med de smaskiga detaljerna i nästa blogginlägg. Ett kort smakprov i punktform:
- Åttametersmannen som inte förstod dissningar
- Två människor sammansmälta till en; Jellenias
- Tältdelande mellan kapitalist och kommunist, perfekta kombinationen.
- "Blå ungdom"
- Sju i hög, bästa huvudkudden under hela veckan
- Älskad av dansk junior
- Shake that ass, bitch
- Lillsnopp för folket
- Mer tid spenderad på puben än antal sovtimmar för en
- Och mycket, mycket mer.

Tysthet kommer infinna sig i bloggen imorgon. Kommer hem från Tyskland gör jag måndag den 17:e.

Percys besök under dagen

När det kommer in en man till [kort avbryt av skrivande, min granne rapade alldeles nyss ljudligt - väldigt ljudligt] Bokia, där jag jobbar, och har på sig en tröja där det står "Nej till EMU" - är jag tvungen att behandla honom trevligt då? Det gjorde jag inte, kan jag säga med en gång. Inte idag åtminstonde, igår däremot ringde han och frågade efter en bok och jag var då väldigt tillmötesgående och ställde till och med undan boken åt honom. Han heter Percy, förresten.

En av mina kära arbetskamrater tog hand om Percy idag. Percy pratade och frågade om en bok om spanska inbördeskriget (jag smyglyssnade) och de kom in lite på det spåret. Då nämnde min arbetskamrat att det finns en bok om Mao (skriven på ett negativt sätt om honom - min anm) men detta var inget som passade Percy. Känns det igen? Många i vänstern läser gärna om fascism och annan icke-demokratisk högerextremism, men när det kommer till den icke-demokratiska vänstern blir det genast tyst. Varför förnekas kommunism som en totalitär ideologi när den i praktiken är lika mycket (fölåt kommande uttryck) skit som fascism och nazism?

Borde mer pessimism införskaffas?

Antaglien är jag mycket mer positivt inställd mot vänstern än vad jag borde vara. Som av en slump hamnade jag på http://www.svenskkoreanska.se/ - något jag faktiskt aldrig trodde mig få se. En sak är Kuba och stödet för det landet, men Nordkorea? Det finns alltså en del av vänstern som stödjer Nordkorea - eller Demokratiska folkrepubliken Korea, som namnet egentligen är (visst är det lustigt att länder vars namn innehåller ordet "demokratisk" i någon form så ofta är diktatoriska?).

I informationen om Nordkorea står det bl a: "1994 avled den store ledaren, president Kim Il Sung. Hans son, Kim Jong Il, har nu tagit över rollen som Koreas ledare". Okej, det erkänns att styret kan liknas vid monarki àla 100-tals år sedan. Men det finns mer: ingenstans står det något om att landets president än idag är Kim Il Sung - trots att människan är död. Nordkorea är världens enda nekrokrati. Hur kan man då påstå något så bisarrt som att landet är en demokrati? I skolan undervisas också barnen i ämnen som "den store ledarens barndom" och "den store ledarens revolutionära historia".

Inte nog med det, landets invånare har i stor utsträckning problem och lider och dör av svält eftersom pengarna satsas på propaganda för den store ledaren och på utveckling av armén som i jämförelse till folkmängd är en av världens största. Vill man vara journalist måste man vara medlem i det statsbärande partiet. All media kontrolleras och censureras av staten. Radio- och TV-apparater är låsta på en officiell frekvens som förhindrar nordkoreanerna att lyssna på nyheter från andra länder. Listan kan göras bra mycket längre.

Hur kan man förespråka ett land som Nordkorea?
Svara mer än gärna.

Kerra, serra, lodande och mitt nya liv som hårdrockare

Mitt vokubulär med Boråsslang har utökats med två ord, vill jag passa på att nämna. Nu har jag alltså två ord i min Borås-ordlista, dessa är kerra respektive serra som betyder ketchup respektive senap.

När jag ändå är på gång kan jag lika väl berätta om lördagens grillkväll, anordnad av mig. Den hela började med att jag var hungrig - men ingen annan. Eftersom jag var värd tog jag saken i egna händer, lekte diktator och bestämde att vi skulle börja äta med en gång. Två hamburgare hade klibbat fast, vägrade släppa taget om varandra och jag avsade mig genast ansvaret.

I och med att hungern endast besökt mig blev själva grillningen inte den allra mest lyckade. Men grillningen följdes av UTKLASSNING. De tre människorna av det manliga könet sade sig vara bra på kubb, medan mitt lag som bestod av mig och en till tjej var lite mindre försiktiga i skrytet. Det slutaded 3-1 till oss, är vi bra eller är vi bra? Nästan så man skulle börja kalla sig feminist bara för sakens skull. Kubbspelandets citat "Jag satsar på att träffa den stora i vit tröja", det dröjde en stund innan jag insåg att inget material som ingår i spelet hade vit tröja och var stor. Det var alltså mig människan syftade på.

Eftersom vi vann en jordskredsseger trodde sig också motståndarlaget (även kända som the losers) att vi segrare fått så gott humör att vi kunde övertalas att åka ner för att bada. Vi åkte ner och badade. Och jag måste säga att det här med mopedgäng kanske var en sak när man var nyss fyllda 15, men nej. Jag tycker inte om mopeder.

Inte nog med det heller, för första gången någonsin blev jag stannad av polisen (tillsammans med resten av mitt ascoola mopedgäng) och självklart. Jag hade självklart glömt både förarbevis och legitimation hemma. Men polisen var jättetrevlig och litade på mig. Om det var för att jag såg ut att vara ärlig och som någon man kan lita på eller om det var för att jag var nära på att bryta ihop vet jag dock inte.

Däreftere var det dags för mitt premiärdopp.
"Ytvattnet är ju 24 grader"
"Ja, men hur lätt är det att vara på ytan?"

Sedan var det dags för lodande (om jag tolkade ordet rätt) hemma hos en av killarna. Nu ska jag försöka ge er en så klart bild som möjligt av den vi var hemma hos. Han är hårdrockare, tycker om att snurra runt sitt huvud så håret flyger i takt till svårförstådd musik och är mån om att hålla sin image, han är också ganska krafitgt byggd med stor ryggtavla och allt det där och äger en skinnrock. När klockan började bli mycket och det var dags att tänka på refrängen bad jag att få låna en tröja eller jacka. Jag fick låna skinnrocken. Det är inte riktigt min stil, enligt de två hårdrockarna i gänget. Själv tycker jag att jag äger som hårdrockare, trots att rocken var en aning för stor.

Mobil kastad i sjön - eller nej

Just nu är min tillvaro: besviken

Att komma hem från något som inte är riktigt avslutat får mig alltid att ha svårt att somna och längta tillbaka. Idag var det grilkvällen med MUF. Det är inte kul att behöva lämna den lilla sjön där ett trevligt gäng sitter med en engångsgrill och pratar skit för att gå en himla lång gata till centrum med skoskav för att hinna med sista bussen före 01.30 hem.

Vad gör jag nu? Klagar. Det är inte klokt vad bortskämd man kan vara. Istället för den kan jag berätta om hur eftertraktad jag varit. Jag har fått 12 sms och pratat i telefon sex gånger - på en och samma dag! Och jag som inte ens tycker om telefoner - fast jag ska inte förneka att jag tycker det här var kul.

Och inte nog med allt detta, jag har varit med om att skriva ut, vika, placera i kuvert och fixa och trixa i övrigt med 100 brev.

Antal gånger ordet jag nämnts i detta inlägg: sju.
Var god totaligga.

Fri television?

Först trodde jag inte det var sant. Att det endast var ett dåligt skämt som skulle leda till en smårolig sketch. Men jag hade fel. När en dam kom in på scenen mitt under Allsång på Skansen och började prata om att det var alldeles för få kvinnor med i programmet var det ingen som helst ironi över det hela. Hennes inövade diskussion med Anders Lundin följdes av socialistlåten "Vi måste höja våra röster" och även "Befrielsen är nära". Fraser om röda fanan och det mesta verkade ha fått utrymme.

Det som ska vara bra med SVT - den fria televisionen är public service. Att även minoriteter har möjlighet att se program som andra TV-kanaler inte sägs tjäna något på att sända. Hur mycket jag än önskar att socialister och socialdemokrater var minoriteter i dagens Sverige är det inte sant. Varför sänds då program i den fria televisionen som lägger så goda ord för socialismen?

Skrota SVT. Ge oss riktigt fri television. Inte s-propaganda man måste betala för.

Ulf Nilssons krönika - klockren även i dag

Nu när det är valår och allt, Almedalsveckan startar på söndag och så vidare kan deet vara dags att skffa sig ett personligt valspråk - eller vad sägs? Mitt är:

Frihet åt folket!

Varukorgar åt Lidl!

Anti-feminist, javisst

Har under de senaste dagarna läst om kritik riktad mot moderater som politiker då de i stor utsträckning är män. Okej? Vad ska de manliga politikerna göra? "Hej, jag avsäger mig mitt förtroendeuppdrag för jag är man"? Eller ska den kvinnliga sidan lägga gift i männens mat? Eller vänta, kvotering är svaret! Ja, självklart ska man gå efter kön istället för kompetens och demokratiska val! Det är lösningen till alla problem. För visst kommer jag som kvinna senare i livet känna mig hedrad att bli anställd eftersom jag är kvinna och inte eftersom jag har den kunskap som krävs.

Nej, för att nu gå tillbaka där jag började. Varför är det fler män än kvinnor som har höga positioner inom moderata samlingspartiet? För det första, är det inte så att fler män än kvinnor är engagerade i politik och partier? Jo, och därför är det ganska enkelt förstått att också fler män syns. För det andra, moderater ser inte till könet och därför kan man inte kalla detta diskriminering av kvinnor. Exempelvis, titta på vår distriktsstyrelse här i södra Älvsborg, vi är två killar och fyra tjejer varav ordföranden är en tjej/kvinna. Hade det kunnat gå igenom om det handlar om kvinnohat? Nej.

Trevlig midsommar!

Är'e någe sol på gång, mån tro?

Mest om ingenting

Jag tror jag är kär i bloggen - och jordgubbar.

Kikar just nu på www.dn.se i min desperation över något att reflektera över och vad fastnar jag vid om inte deras "hur mycket är förskönat reklam", hur spännande som helst. Här har vi intressant reklam.

Vill bara snabbt nämna att jag såg hela fotbollsmatchen Sverige mot England igår. Eller ja, det enda jag missade var fem minuter efter pausen - de fem minututerna under vilka Sverige gjorde sitt första mål. Men för er som inte känner mig; jag är ganska likgiltig inför fotbolls- och andra sportresultat i allmänhet. Trots det är det även för mig "vi" vid vinst och "de" vid förlust i olika sporttävlingar spelade av Sverige. Och inte nog med det, jag berättade i mitt förra inlägg om hur jag vant mig en aning vid spindlar, kanske kände jag igår av den så kallade fotbollsfebern som de flesta verkar ha drabbats av. När andra målet gjordes sade jag "yes" tyst för mig själv. Det kanske börjar arta sig även för mig.

Snabb resumé av det allra viktigaste

• Skulle tidigare avsluta ett gästboksinlägg med att skriva "pussar", det var väldigt nära att jag skickade iväg ett hjärtligt "blablablablabla! Pissar". Undrar hur man skulle reagera över att får ett sådan inlägg i sin gästbok.
• DS-möte i Borås igår. Eftersom jag är ambitiös skulle jag absolut dit en söndag. Detta betydde dåliga busstider och jag fick anlända till stad vid två och vänta två timmar. Dessa fyllde jag ut genom att gå omkring på Åhlens (den enda öppna affären i centrum) och därefter köpa Elle på Pressbyrån. Därefter satte jag mig bekvämt till rätta i en park för att koppla av och läsa min nyinköpta tidning (49 kronor DYR!) och till min stora besvikelse ser jag att jag köpt den amerikanska verisionen. Mm, min engelska fick övas på helt ofrivilligt. Precis i samband med att jag börjar bli uttråkad ringer min mobil. "Hej, är det okej om vi flyttar fram mötet en timme?"
• "Ja, det är inga problem" Vad gör man en söndag i Borås?! Knalleland. Där inhandlades två tröjor jag egentligen inte borde ha köpt i en enda affär.
• Bussresa tillbaka till centrum. Ett hårstrå föll ner från mitt huvud och landade på min arm, vilket är en obehaglig känsla. Då hårstrået skulle prockas bort inser jag till min stora - extremt stora - fasa att det inte är ett hårstrå utan en spindel. Min naturliga reaktion hade varit att ställa mig upp, hoppa och skrika. Men jag var i en buss! Jag var alltså tvungen att ta det lugnt utan att göra alltför mycket ljud ifrån mig. Det gick faktiskt ganska bra. Min rädsla för spindlar kanske kan bli utplånad så småningom. En sista kommentar på detta: Prången 2000.
• Mötet närmade sig och gissa vad. Vi var tre stycken som lyckats komma. Detta betydde att inget kunde beslutas och bara tankar kunde diskuteras. Patetiskt, god mat ändå.
• Detta betyder telefonkonferens idag, vilket är kul! Sex personer i ett telefonsamtal. Trots att jag i vanliga fall avskyr att tala i telefon (jag vet, något är fel) är detta kulkulkul.

Mitt liv format av dessa obarmhärtiga syslöjdslärare

Nu, just nu, i detta ögonblick har jag börjat på en novell. En självnovell. Hört något liknande? Eftersom det på min att-göra-lista-i-sommar står "skriva en novell" har jag valt att göra så. Och efter dagens bussresa hem från Borås där en stor del av samtalet gick åt till att berätta om min motsats till talang när det gäller syslöjd har jag valt att skriva om just denna - som en självnovell. Jag har döpt den till Johanna G...s (ja nämner inte efternamn för folk som ja inte känner, de har mamma sagt - typ) förskräckliga leverne och dess tillhörande syslöjdslektioner av sällan skådat slag. Inspirerad av Gargantua i allra högsta grad. Förhoppningsvis kommer jag publicera min otroliga novell här senare i sommar då den avslutats - om jag nu kommer så långt. Chansen att jag inte skriver mer än det jag gör ikväll är ganska stor, är jag rädd.

Förresten, da Vinci-koden var en besvikelse på bioduken och för mig kommer det alltid vara båten anna.

Bot eller båt - same shit, different name

...eller som en kompis uttyckte det; same name, different shit.

Vem skriver en låt om en bot?! Det är, förlåt, den sämsta låten någonsin. Den är dålig, det spelar ingen roll om den hanlar om en bot, eller som jag trodde, en båt. Att människan sjunger om en bot, någon betäckning på en människa på ett internetforum, gör den nästan sämre än om det varit om en båt. Enligt mig. Nog pratat om denna bot. Det här har jag tagit upp för sista gången. När börjar Allsång på Skansen?

Förhoppningsvis ska jag snart återgå till att skriva om lite vettigare saker än de som bara gnager på mina nerver då jag sitter här snart. Ska bara njuta lite mer av sommarlovet och vila upp mig lite till - sedan så ska seriösare saker avhandlas här.

Så är det

http://www.expressen.se/index.jsp?a=609188

Allt som behöver sägas är sagt.

Tankar osv

Orkar bara inte. Kul. Väldigt. Snälla dra. Det betyder ju ändå inget för er, varför låtsas? Bara dra. Är hellre utan.

No power. Fun. Very. Please sod off. It doesn't mean anything to you, why pretend? Just sod off. Rather without.

Skolavslutningen

Boten Anna är en djup låt på grunt vatten - typ

Nej, när sista låten på skolavslutningsfesten har titeln "Boten Anna" är det något som är fel. Väldigt fel.

Om jag nu inte har missförstått det hela totalt är det också så att alkoholen försvinner ur kroppen ju längre tid det går - om man inte fyller på sitt kroppsliga förråd med denna produkt, men då vakter skuttar omkring är detta ej möjligt. Ska vi se här nu, folk kommer ner til sjön vid 22-tiden med ett lagom glatt humör och dansar (aaaaaaaaasch-schnuckt - som tanken kan vara efter intagande av viss vara), tiden tickar framåt och mycket hinner göras innan klockan slår de sista slagen innan sista låten spelas. Borde då inte vara fallet att i varje fall ett antal blivit nyktrare och inte onyktrare? Precis min tanke. Då ska jag precisera min tankegång för att underlätta för alla er som är vänliga nog att läsa min tes. Om nu alkholen försvinner allt mer borde den ju också ersättas med lite förstånd - eller? Om nu detta är fallet borde väl inte folk verkligen bli glada över att människan med kontroll över musikspelandet avslutar med låten BOTEN ANNA?! Eller är jag ensam om att tycka att det inte är den allra bästa låten? "Jag känner en bot, som heter Anna, Anna, heter hon" - wow, that' deep, man. Hur kan man bli så överlycklig av den låten?

Om ni nu ursäktar ska jag fundera över min kommande död. Jag funderar på att antingen dränka mig i en a-brunn eller hamna i närheten av en headbangande hårdrockare och därav bli knockad av en headbangare.

Johanna var en ganska så omtyckt person som hastigt och lustigt (väldigt lustigt) lämnat oss i djup förvåning då hon inte duckade i tid för den erfarna headbangaren i hennes närhet. Vi, i Johannas närmast påhittade krets, har beslutat att inte väcka åtal mot headbangaren då vi alla vet hur klantig Johanna var.

Nej, ska jag vara ärlig var det i samma stund som mängden folk på dansgolvet var lika med hej-jag-har-gett-upp-det-här-med-att-försöka-da nsa-själv-de-andra-rör-sig-och-mina-rörelser-be stäms-av-alla-andras-eftersom-det-inte-finns-nå got-utrymme-för-mina-vackra-moves och någon trampade på mitt skoskav som mitt dåliga humör vaknade igår.

Och det som gjorde gårdagen så mycket roligare var vetskapen om att jag idag skulle till Borås på förmiddagen idag. Men är det valår så är det. Och jag fick en gratis tröja. Gratis är gott. Undrar om inte jag skulle ta emot en tröja från Ung Vänster om de gav bort den. Kanske inte. Eller kanske. Nej, förresten.

Jo, jag ska rama in mina betyg från detta året också, tänkte att det är kul att veta.

Imorgon är jag sjutton år. Sweet seventeen.

Det värsta med födelsedagar är dock den jobbiga sidan av släkten - eller: Dä väschta mä fölséda'r är la den jobbia sida å släckte. Bara tanken på dialecktän dom hår gör mäj illamående, säj. Å då ska man la intä tänka på allt skvaller åm varenda käringa och gôbbe här i sta'n för'rå blir man lätt sjuker. Förresten, såg dô han i tinninga idá? Han va la söter i tinningen?

Västgötska kombinerat med skvaller, deras torra kakor och rosa-lila kläder i paketen får mina tankar att låta väldigt bortskämda, men vill du byta plats med mig? Och vem #¤#"%#¤ har en kille i tinningen?! Han är på bild i tidningen, inte tinningen! Och jag är sååååå mogen för min ålder just nu, liXom. Åldern 16 år varar i cirka fyra timmar till, om man ska vara noga.

Johanna G, med rätt att klaga

James Bond, med rätt att döda.

Risken är att det här kommer bli ett inlägg jag kommer ångra då jag just nu känner mig - känslosam. Jag ska serveras kall, annars får man lätt nog av mig.

Upptäckte alldeles nyss att min gamla klasskompis fått pojkvän. Kul för henne, självklart, det unnar jag henne. Det här är nu hennes andra pojkvän. 2-0 till henne. Hur lyckas man? Jag hatar tankarna jag har just nu och skäms för att erkänna dem här där vem som helst kan läsa dem, men det är mycket bekvämare att sitta med ett tangentbord och blogg än penna och dagbok. Tanken är "när hon kan, kan väl vem som helst". Och ja, jag avskyr mig själv för det. Egentligen borde jag sitta här och ägna oräkneligt många rader åt att ursäkta mig själv, men vem vinner på det? Är det inte tillåtet att någon gång få klaga på sig själv med någon annan som täckmantel? För det är precis vad det är jag gör. Alldeles för många gånger kommer jag på mig själv med att jag inte är den jag vill vara. Den önskade förändringen av min personlighet vill inte infinna sig. Andras fel och brister ser jag så lätt och kan spåra till deras traumatiska barndom, avsaknad av förståelse och allt det där, säger jag mig själv. Men mina egna problem då? Jag försöker se mig själv i tredje person för att förstå vad som är fel, men jag skäms. Skäms ofta över att jag inte säger vad jag tänker, inte visar vad jag tänker och tänker att de inte kan känna mig eftersom jag aldrig visat vem jag är. Om jag skulle bevittna andra personers samtal om mig skulle jag tänka att det de säger inte är sant - de vet ju inte vem jag är, eller? Är det de som känner mig och vet vem jag är och är det bara jag som tror mig veta allting om mig eller är det jag som är mitt bästa facit?

Under fredagens spansklektion fick vi skriva positiva saker om varandra, jag var enligt de allra flesta "snäll och trevlig" - vilket är bra, men de vet inget annat om mig än det ytliga, helt enkelt. Det ska bli ändring på det. (Lägg märke till att jag nu övergår från pessimistiskt-lågt-självförtroende-tänkande till optimistiskt-jag-kan-och-ska-ändra-mig-tänkande.) Det är inte för sent än, jag är inte färdig än, jag formas fortfarande och har, om allt går som det ska, mer framtid i mitt liv än förflutet. Nu ska jag börja få ner fler av mina tankar till att bli yttrade ord som folk får höra och gärna ha åsikter om. Den jag är nu är inte den jag alltid kommer vara. Jag ska bli bättre. Så enkelt är det.

Totalt ointressant, precis som allt annat

Nu ger jag upp. I vad som känns som en evighet (10 minuter) har jag letat efter en blogg som fångar mitt intresse, men inte har jag hittat någon sådan. Jag får helt enkelt ta saken i egna händer och som vanligt skriva det jag själv tycker är intressant. Under mitt hopplösa letande hittade jag en fjortisblogg, en hej-jag-är-mamma-blogg, en matblogg, en på ett språk jag inte visste om inte var engelska och många, många fler mycket, mycket intresseväckande bloggar.

För att komma till något mer väsentligt, jag sitter på en datalektion och väntar på att få redovisa min powerpointpresentation om Moneybrother för min upptagna lärare. Och upptagen är hon, vi är 22 stycken i klassen, varav 21 pers har data. De allra flesta vill redovisa idag. KUL. Nu när jag ändå är på gång, jag är hungrig.

Idrottslektion ska också hinnas med idag, alla trogna läsare av min blogg har som förkunskap att jag inte är den allra största idrottsfantasten. Men idag är sista lektionen innan skolavslutningen och den förväntas bli rolig - så roligt som idrott kan bli.

Min kära vänninan Ena sitter och läser feltolkade texter på www.kissthisguy.com och gapflabbar så jag tror jag ska ta mitt pack och gå härifrån för att kunna konkurrera om intressanta texter att skratta åt. Så ajöss.

Färgers betydelse

Det där med att ladda upp en bild som presentation till bloggen kan bara glömmas, nu har jag gett upp. Okej, det ska antingen vara en gif- eller jpg-bild. Försöker jag ladda upp en gif-bild förvandlas den àla Joe Labero till png-format av okänd anledning. Provar jag istället jpg blir det först för stort och sedan okänt format trots att jag var så väldigt mån med att spara i jpg-format så nu räcker det.

Vidare till något annat. Färger, närmare bestämt.

• Rött. Förmår oss att fatta snabba beslut och handla på impuls.
• Blått. Förknippas med moral, trygghet och välstånd.

Dagens ungdom kan ta sig i röven

Flicka, 15 år skriver på Lunarstorms klotterplank: "Åh, vad jag hatar när ens föräldrar kommer på en".

Femtonåringen får många besökare till sitt krypin som frågar vad föräldrarna kommit på henne med. Hon svarar en killle med orden "legat med en kille x)"

Är jag ensam om att reagera?! Hon lämnar ut hela sitt liv på en Internetsajt och berättar sedan vad hennes föräldrar kommit på henne med. Stackars barn, säger jag bara. Okej, jag är bara två år äldre, men vilken ungdom.

Killen svarar med att fråga hur föräldrarna reagerade. Flickan svarar: "vi var tvungna att sluta med en gång..och så var vi tvungna att sancka!!"

Snälla, rädda mig.

Tankar om förr (jag är väldigt ung i vissa avseenden)

Och, tänka sig, jag skriver andra gången på en dag. Mest för att ha något annat än skolarbete att fylla ut min dyrbara tid med. Som vanligt vet jag inte heller vad jag ska fylla nedanstående vita utrymme med för svarta tecken så jag leker med orden, helt allmänt bara.

Kan berätta om dagens nostalgitripp. För lite cirka elva månader sedan tog jag grundenten (JA, grundenten!) från högstadiet och började efter några trevliga sommarveckor på gymnasiet där jag ännu idag befinner mig (överraskning). Denna dag hade vi nationellt prov i matte b. Detta provtillfälle krävde plats för de provgörande elevernas mer eller mindre enorma bakdelar. Denna plats fanns ej att hitta på skolan för alla. Därför blev vi bortskickade till Stenbock, min kära högstadieskola. Här väcktes minnen till liv.

Provet gick inte bra trots att dagen börjat så bra med att vi kom i 15 (15!) minuters god tid. Bortsett från jordnötsincident verkade dagen bli bra. Denna tanke upphörde då provet landade på min bänk. Min matematikkunskap grundar sig på att jag har tur snarare än skicklighet, jag hade inte tur idag. Istället för att fokusera på provet fick jag istället mängder av flashbacks (nu låter det som det var årtionden sedan jag slutade högstadiet, av okänd anledning) från bland annat vår teaterpjäs i åttan - he-he.

När jag bestämt mig för att lägga ner provet och lämna aulan var jag på väg mot det skåp jag hade i nian. Hade det inte varit för att Ena ropat på mig hade jag säkert gått och försökt bända upp det som var mitt skåp.

Här tänker jag avsluta bloggandet. Min trötthet har tagit överhanden och fredagskvällen kommer med stor sannolikhet avslutas inom kommande timme.

Mest för att motverka inaktivitet

Magnifikt. Det är faktiskt folk som läser min blogg. Jag har fått hela två stycken kommentarer under min bloggitd här. Senaste berättade om att jag var snygg. Kontroversiellt med det är att jag inte har någon som helst bild här i närheten.

Nationellt matteprov i b-kursen idag. Gick ej som önskat.
Inspelning av film till engelskan. Kul men ack vad jag skräms av att se mig själv.

Kontaktannons

Yngre kvinna i sina så kallade bästa år söker passande pojkvän att visa upp för familj och vänner. Du ska vara snäll, djurvän, moderat, brunögd, optimist, tålmodig, glad, smart, intelligent, omtänksam och passa ihop med mig. Själv är jag ensam, ganska lat, tyst och letandes efter just Dig. Intresserad? Hör av dig till världens ände, riktnummer 0321.

Göm mig

Upp till kamp emot kvalen, sista striden är här...
Kan tyckas aningen konstigt att socialisterna även detta år ger sig ut och demonstrerar mot kvalen och leker oppositionsparti. För vem är det som skapat de kval som finns i Sverige idag? JuSt det. Följde med mamma ner till affären för att handla tidigare i eftermiddag och jag tittade snett på varenda människa jag såg då jag hyste misstankar om att de var socialister. Jag såg rött, med andra ord.

Nu vidare till något mycket viktigare
Gårdagens goda gärning: Lyfte upp en nedväl kon
Gårdagens citat: Men egentligen är vi ju alla halvbögar. (Resonemang: När killar gillar killar är de bögar - helbögar. Tar man bara det fetstilta "gillar killar" och byter ut "när killar" till "när tjejer" blir det: När tjejer gillar killar är de bögar. Endast halva föregående mening är ju sann och därför är vi alla halvbögar.)

Denna vecka innehåller extra distriktsstämma (jag är nominerad till ledamot :)) och Tysklandsresa. Jag ska flyga för första gången, känner mig redan nu en aning paralyserad.

I did survive

HAHA! Vill bara berätta om att jag sitter här i egen hög person - i mycket levande form. Konstaterande: Jag levde över fredagens idrottslektion med trampets utan några som helst skador. Det gick till och med bra för mig att hoppa på den där livsfarliga lilla mattan, göra en konst och landa på mattan! Vår lärare sade till och med "bra, Johanna" en gång - är inte freeent? (Och ja, frent stavas med e här.) Måste erkänna att jag är otroligt stolt över att min kropp kan åstadkomma sådana okroppsliga rörelser.

Och en sak till, första kommentaren på denna bloggen har genomförts, något att fira. Dock är undertecknaren av kommentaren anonym. Men man kan inte få allt här i världen.

Och en tredje sak: http://www.expressen.se/index.jsp?a=571921

Ålderdomlig i vissa avseenden

Befinner mig just nu i skolan är att nämna. Om cirka tio minuter beräknas mattelektionen börja och jag kan knappt bärga mig att få kliva in ett klassrum med vackra grönmålade väggar med en touch av snusprillor spridda lite här och var. Extremt konstnärligt är att konstatera. När man tagit första steget in i klassrummet som brukar vara någonstans i B-korridoren möts man av vår leende mattelärare - eller ja, det beror på i vilken tid man kommer till klassrummet vilken min har placerat i sitt ansikte. Och just nu måste jag bege mig till denna kommande lektion av ständig matematik.

Och här upptas bloggskrivandet, jag har kommit hem från skolan och har nu placerat mig vid datorskärmen. Har vissa koncentrationssvårigheter på grund av morgondagens idrottslektion som ska innehålla trampets. Jag tycker inte om trampets. Jag tycker inte om gymnastik.

• "Jag är för gammal för sånt här" är en kommentar jag använt under idrottslektioner i några år nu.
• "Är det bara jag som inte finner någon njutning i det här?" har jag sagt några gånger då jag fått upp flåset ordentligt.
• "Jo, det är nog sant, men jag har ingen kontroll över min kropp, så det skulle nog inte fungera så bra ändå": Mitt svar på kommentaren "Det är lätt om man bara vågar".

Och jag har verkligen ingen undanflykt för att slippa stirra döden i ögonen imorgon,

• Att skolka är inget alternativ - maten är alldeles för god
• Glömma kläder sänker bara betyget
• För en gångs skulle känner jag inte av minsta lilla huvudvärk eller hosta
• Förra lektionen kunde jag inte vara med på lektionen med satsbräda på grund av mina leder, under trampetshopp utsätts inte handlederna för ens en liten smärtrisk, något som de alltid gör annars.

Det här med idrott är inte min grej, helt enkelt. Och jag tror inte idrottsläraren går med på att jag skriver en uppsats om idrott istället för lektion med trampetshopp - tyvärr.

Här har jag varit vänlig nog att infoga en av mig illustrerad bild över hur mina onda aningar om morgondagen kommer att genomföras.

1. Satstagande
2. Hopp på trampets
3. Hemsk planerad rörelse i luften
4. Planerad landning på relativt mjuk madrass
5. Ser livet passera förbi
6. Slår i hår tegelvägg

16 april

Skulle bara nämna att jag idag löst mitt livs fösta sudoku.

Glad Påsk!

Hej, vad sägs om borgelig valseger?

"Målet för den svenska alkholkonsumtionen ska vara att på kort sikt hålla nere den totala konsumtionen, men på längre sikt ett alkholfritt samhälle."

- SSU, Stocholmsdistriktet

Mer tänker inte jag säga. Eller jo, lite (men inte alltför mycket eftersom jag ägnade en större del av min tid i tisdags till att skriva om detta citat, men när jag skulle publicera inlägget ville inte sidan, yes).

• Socialdemokratin vill alltså avskaffa Systembolaget - bra!
• Socialdemokratin tänker efter ett avskaffande av Systembolaget alltså inte låta andra företag ersätta alkholförsälningen - ahhh!

Det som är en faktor till att detta citat faktiskt blir roligt är att det är sagt av undomsförbundet vars ordförande nu står åtalad för fyra punkter hon begått efter viss alkholkonsumtion (läs: i fyllan).

Välkommen, Socialdemokratin till mitt enkla hem, möblera nu som Ni vet är bäst för mig som individ.

Yesbox. Trots viss likhet med pasta symboliserar detta orange band stöd för maktskifte 2006.